What are words if you really don't mean them when you say them..
Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?
så många frågor i mitt huvud. men den största är - Menade du verkligen vad du sa , eller var allt en lögn.
I guess I'll never know.
För övrigt började ja sörja farfar på riktigt idag. har inte gjort de än - så snubblade jag över ett fotografi jag inte var beredd på + att ja fortfarande har kvar hans mobilnummer i telefonen. Det har nog mycket med att göra att ja var i storfors i tisdags och hälsade på farmor - och farfar var inte där. det var så tomt. Jag väntade bara på att farfar skulle sitta där i köket och vänta på mig. säga några fraser på finska, skoja lite med mig med glimten i ögat som bara farfar kunde. Jag har så fruktansvärt mycket minnen med farfar. Nästan fler än vad jag har med pappa konstigt nog. I alla fall speciella saker. Hur vi fiskade ihop och sen rensade den och rökte den för att på fem minuter äta upp den största lax vi sett. Hur han satt och skärde såndära finsk korv och åt rätt upp och ner eller hur han stoppade siklöjor i munnen - hela för att sen bara ta ut huvudet ur munnen.
Eller när vi satt hemma bara och han spelade dragspel för mig sådära underbart som bara han kunde.
Eller kanske när han och jag planterade i landet eller gick och åt dom färdiga sockerärtorna. Eller hur han kunde lysa upp när han hittade färdiga jordgubbar i landet. Hur vi varje år satt och kollade på finska tangotävlingen och lyssnade på de olika nya sångarna eller sångerskorna. Hur vi matade hundarna i finland och en var min. Jimu ( stavning?) eller även den där andra som ja aldrig kommer ihåg vad den hette. vet bara att alla hundar där älskade mig. Hur farfar tog med mig varje gång han skulle byta bil eftersom han ville veta vad ja tyckte - eller hur han hämtade mig och skjutsade mig till karlstad när jag bad honom. Jag var bortskämd av Farfar och farmor.. om jag var. jag har lärt mig idag ( och senare år ) att de inte funkar så i livet. Men av dom var jag det.
Farfar, jag saknar dig. Hoppas du har det bra där uppe och ser hur pappa försöker att gå i dina fotsteg.
dock är de stora skor att fylla och svårt att efterlikna för du var den bästa farfar man skulle kunnat tänka sig.
så många frågor i mitt huvud. men den största är - Menade du verkligen vad du sa , eller var allt en lögn.
I guess I'll never know.
För övrigt började ja sörja farfar på riktigt idag. har inte gjort de än - så snubblade jag över ett fotografi jag inte var beredd på + att ja fortfarande har kvar hans mobilnummer i telefonen. Det har nog mycket med att göra att ja var i storfors i tisdags och hälsade på farmor - och farfar var inte där. det var så tomt. Jag väntade bara på att farfar skulle sitta där i köket och vänta på mig. säga några fraser på finska, skoja lite med mig med glimten i ögat som bara farfar kunde. Jag har så fruktansvärt mycket minnen med farfar. Nästan fler än vad jag har med pappa konstigt nog. I alla fall speciella saker. Hur vi fiskade ihop och sen rensade den och rökte den för att på fem minuter äta upp den största lax vi sett. Hur han satt och skärde såndära finsk korv och åt rätt upp och ner eller hur han stoppade siklöjor i munnen - hela för att sen bara ta ut huvudet ur munnen.
Eller när vi satt hemma bara och han spelade dragspel för mig sådära underbart som bara han kunde.
Eller kanske när han och jag planterade i landet eller gick och åt dom färdiga sockerärtorna. Eller hur han kunde lysa upp när han hittade färdiga jordgubbar i landet. Hur vi varje år satt och kollade på finska tangotävlingen och lyssnade på de olika nya sångarna eller sångerskorna. Hur vi matade hundarna i finland och en var min. Jimu ( stavning?) eller även den där andra som ja aldrig kommer ihåg vad den hette. vet bara att alla hundar där älskade mig. Hur farfar tog med mig varje gång han skulle byta bil eftersom han ville veta vad ja tyckte - eller hur han hämtade mig och skjutsade mig till karlstad när jag bad honom. Jag var bortskämd av Farfar och farmor.. om jag var. jag har lärt mig idag ( och senare år ) att de inte funkar så i livet. Men av dom var jag det.
Farfar, jag saknar dig. Hoppas du har det bra där uppe och ser hur pappa försöker att gå i dina fotsteg.
dock är de stora skor att fylla och svårt att efterlikna för du var den bästa farfar man skulle kunnat tänka sig.
Kommentarer
Trackback