Standing on my knees again...
Att det ska vara så svårt att släppa saker för min del. Spelar ingen roll hur stort eller litet det är. kan vara minsta lilla bagatell som kan få mej att känna mig som en hackkyckling. även om de e skämt, även om ja vet att de inte är menat. ja vet inte. kan va för att jag själv inte mår riktigt bra just nu,
eller att de är så mycket som hänt på en gång på senaste.
Jag som aldrig har haft svårt att skratta känner nu att det i princip e jobbigt att le.
Jag analyserar inte ens saker som jag alltid annars gjort. Jag bara irriterar mig,
mer och mer på småsaker. tänker på dom. inte analyserar men ja.
tror jag behöver någon att prata med men ja vet inte vem.
vill inte lasta mitt på någon. så de är bara att sätta på masken och fortsätta låtsas.
låtsas som allt är okej.
När jag helst egentligen bara vill sova hela tiden, gömma mig för omvärlden, höra din röst att allt blir bra.
Vad gör man när den personen som vet mest om dig och förstår vad du menar är borta, Vad gör man när man inte längre har sin stöttepelare kvar?. . .
jag tror jag aldrig har haft så mycket fina vänner omkring mig, men ändå känt mig så ensam. .
_________________________________________________________________________________
Hoppas morgondagen blir bra. Umgås med mami och kanske få ur mej ett och annat.
att sushikvällen blir bra. Har inte ens motivation att träna... =/