Att tänka på sig själv?
Kan ju börja med att säga att Om ni inte förstått det här tidigare så är många av inläggena från 2008 och jag har aldeles precis tagit tillbaka denna blogg då jag gillade sidan mer. Och mitt liv förr var ännu mer kaotiskt då än vad de är nu.
____________________________________
Mitt största problem i livet har varit att säga Nej och att tänka på mig själv i förstahand. Alltid har mina nära och kära kommit före och jag har satt deras lycka framför min. Det är så jag fungerar för det mesta och kommer nog fortsätta att göra. Men på senare tiden har ja lärt mig att säga nej och faktiskt försöka bry mej om mitt eget välmående mer än förut. Även om de går på babysteps så tar ja mej långsamt frammåt. vare sig folk verkar tro det eller ej. Jag Har underbara vänner som jag verkligen börjar att lita på till hundra procent som var ett stort problem för mej förut. Nya som gamla. Och bara den grejjen att jag börjat fått mer kontakt med Nordan och Line är ju guld värt, då den ena ja alltid värderat högt och den andre jag haft mina duster med i tonåren men att vi kommit fram till att de e fan så mkt bättre att va vänner med dom man haft längst. Jag menar Har dom stannat kvar så länge så varför skiljas nu. de e ju fan över tio år nu ^^ . Sen Nya vänner som L , som jag bara kan skratta och prata med i timtal, samt även lyssna och ha ett seriöst samtal med, som man känner sig uppskattad hos , ja som sagt. Guld värt. Både hon och jag känner att de e svårt att komma nära för fort men ändå så har vi kommit varann rätt nära på senaste iaf. Det är vad ja känner. Och så klart S , Jag vet inte hur hon står ut med mej^^ men ändå, Jag mår verkligen dåligt när jag vet att du lider. verkligen . det gör jag med alla mina vänner om dom mår dåligt. Speciellt när jag vet exakt hur du känner då jag vart i samma sits hundratals gånger. Så från min sida ska du inte höra pikar, Inte höra skitsnack och defenitivt inte känna dig tvingad att välja. Jag har sagt de förut till en annan person " jag ska inte vara anledningen till att du känner att du måste välja mellan mig och ........" Jag är inte sån. Så du ska aldrig känna att jag tycker att du väljer.
Att jag dessutom tar tag i en sån enkel sak som träning och kost gör att jag känner att jag verkligen kämpar. Och Jag gör det enbart för min skull då mitt psyke skulle må så mycket bättre då. Som många vet har ja väldiga problem med det ibland. Känner att jag inte räcker till eller att jag inte duger. Mest för att ja ofta fått höra detta förr. Ursäkt, nej men en anledning.
"John B. Watson, gjorde experiment på en elvamånaders pojke vid namn Albert. Watson lät den lilla Albert leka med försöksråttorna i hans laboratorium. En dag när Albert lekte med en vit råtta slog Watson ett slag med en järnstång. Ljudet av detta skrämde lilla Albert och efter denna händelse grundades en rädsla för råttor. Albert hade alltså förknippat det läskiga ljudet med råttor. Senare märkte man också att experimentet hade lett till att Albert blev rädd för hundar, kaniner och till och med människor med skägg, något som inom behaviorismen kallas generalisering."
Detta var ngt jag lärde mig inom psykologin i gymnasiet. Att en människas beteende kan ändras om man får höra eller "blir bestraffad" varje gång man gjort ett fel. I mitt fall gjorde jag nog inte fel när jag var liten men ändå fick jag "bestraffningen". Att mitt beteende då är invant ( att ja antingen mår skit och inte känner att ja duger eller intar försvarsställning) är något som placerats i bakhuvudet vid tidig ålder och är inte lätt att komma ifrån.
Men genom att ha förståelse för detta är det lättare att försöka ändra beteende och självkänsla bit för bit.
Att jag då väljer att enbart ha personer i min närhet som får mej glad är en självklarhet. För hur lyckas man avvänja ett beteende eller känsla när man hela tiden får pikar om det? Det finns som sagt en anledning till att jag sällan hälsar på "hemma i byn" , det finns en anledning till varför jag inte vill ha personer i kring mig som använder mig som en hackkyckling, en slagpåse och allt de där.
Om ni orkat läsa hit. WOW . *applåd*
bahh så mycket ja har inom mig.
haha. Men som sagt när man kommit till den punkt i livet där man faktiskt börjat rannsaka sig själv vilket ja började med redan för ett halvår sen ( men som sagt babysteps) så börjar man sakta bearbeta saker som hänt genom att gå igenom nya saker och lära sig av sina upplevelser. vilket jag har gjort. Jag har lärt mej att det är faktiskt OKEJ att vara Självisk när det gäller vissa saker. Men att man även ska finnas för andra när dm behöver. vilket jag gör för dom som ja faktiskt bryr mej om och faktiskt finns för mig när jag behöver .
Allt annat kan faktiskt kvitta. För de e bara jag som förlorar på det i längden. :)
____________________________________
Mitt största problem i livet har varit att säga Nej och att tänka på mig själv i förstahand. Alltid har mina nära och kära kommit före och jag har satt deras lycka framför min. Det är så jag fungerar för det mesta och kommer nog fortsätta att göra. Men på senare tiden har ja lärt mig att säga nej och faktiskt försöka bry mej om mitt eget välmående mer än förut. Även om de går på babysteps så tar ja mej långsamt frammåt. vare sig folk verkar tro det eller ej. Jag Har underbara vänner som jag verkligen börjar att lita på till hundra procent som var ett stort problem för mej förut. Nya som gamla. Och bara den grejjen att jag börjat fått mer kontakt med Nordan och Line är ju guld värt, då den ena ja alltid värderat högt och den andre jag haft mina duster med i tonåren men att vi kommit fram till att de e fan så mkt bättre att va vänner med dom man haft längst. Jag menar Har dom stannat kvar så länge så varför skiljas nu. de e ju fan över tio år nu ^^ . Sen Nya vänner som L , som jag bara kan skratta och prata med i timtal, samt även lyssna och ha ett seriöst samtal med, som man känner sig uppskattad hos , ja som sagt. Guld värt. Både hon och jag känner att de e svårt att komma nära för fort men ändå så har vi kommit varann rätt nära på senaste iaf. Det är vad ja känner. Och så klart S , Jag vet inte hur hon står ut med mej^^ men ändå, Jag mår verkligen dåligt när jag vet att du lider. verkligen . det gör jag med alla mina vänner om dom mår dåligt. Speciellt när jag vet exakt hur du känner då jag vart i samma sits hundratals gånger. Så från min sida ska du inte höra pikar, Inte höra skitsnack och defenitivt inte känna dig tvingad att välja. Jag har sagt de förut till en annan person " jag ska inte vara anledningen till att du känner att du måste välja mellan mig och ........" Jag är inte sån. Så du ska aldrig känna att jag tycker att du väljer.
Att jag dessutom tar tag i en sån enkel sak som träning och kost gör att jag känner att jag verkligen kämpar. Och Jag gör det enbart för min skull då mitt psyke skulle må så mycket bättre då. Som många vet har ja väldiga problem med det ibland. Känner att jag inte räcker till eller att jag inte duger. Mest för att ja ofta fått höra detta förr. Ursäkt, nej men en anledning.
"John B. Watson, gjorde experiment på en elvamånaders pojke vid namn Albert. Watson lät den lilla Albert leka med försöksråttorna i hans laboratorium. En dag när Albert lekte med en vit råtta slog Watson ett slag med en järnstång. Ljudet av detta skrämde lilla Albert och efter denna händelse grundades en rädsla för råttor. Albert hade alltså förknippat det läskiga ljudet med råttor. Senare märkte man också att experimentet hade lett till att Albert blev rädd för hundar, kaniner och till och med människor med skägg, något som inom behaviorismen kallas generalisering."
Detta var ngt jag lärde mig inom psykologin i gymnasiet. Att en människas beteende kan ändras om man får höra eller "blir bestraffad" varje gång man gjort ett fel. I mitt fall gjorde jag nog inte fel när jag var liten men ändå fick jag "bestraffningen". Att mitt beteende då är invant ( att ja antingen mår skit och inte känner att ja duger eller intar försvarsställning) är något som placerats i bakhuvudet vid tidig ålder och är inte lätt att komma ifrån.
Men genom att ha förståelse för detta är det lättare att försöka ändra beteende och självkänsla bit för bit.
Att jag då väljer att enbart ha personer i min närhet som får mej glad är en självklarhet. För hur lyckas man avvänja ett beteende eller känsla när man hela tiden får pikar om det? Det finns som sagt en anledning till att jag sällan hälsar på "hemma i byn" , det finns en anledning till varför jag inte vill ha personer i kring mig som använder mig som en hackkyckling, en slagpåse och allt de där.
Om ni orkat läsa hit. WOW . *applåd*
bahh så mycket ja har inom mig.
haha. Men som sagt när man kommit till den punkt i livet där man faktiskt börjat rannsaka sig själv vilket ja började med redan för ett halvår sen ( men som sagt babysteps) så börjar man sakta bearbeta saker som hänt genom att gå igenom nya saker och lära sig av sina upplevelser. vilket jag har gjort. Jag har lärt mej att det är faktiskt OKEJ att vara Självisk när det gäller vissa saker. Men att man även ska finnas för andra när dm behöver. vilket jag gör för dom som ja faktiskt bryr mej om och faktiskt finns för mig när jag behöver .
Allt annat kan faktiskt kvitta. För de e bara jag som förlorar på det i längden. :)
Kommentarer
Trackback