ingen rubrik.
jag är trött på denna spiral jag verkat fastna i . och jag klandrar ingen annan, men jag klandrar inte heller mej själv. en spiral där allt går runt runt och allt är i slutändan missförstånd, på missförstånd. och där emellan är de drama och imellan de tokskratt. . Kan man inte bara ha de där sista tro?
jag är en sån person där småsaker kan gnaga mer än dom stora. Då det känns som det ibland är dom små sakerna som definierar hur andra människor uppfattar dig. Hur andra människor sen kommer att bete sig tillbaka gentemot dig själv. Och just nu har de varit way för mkt av de dåliga från alla håll, inklusive mitt. små saker som blir stora utan anledning. andra kanske kan släppa det lättare än lättast. medan jag ...... tänker , nojjar, får ångest. mår bajs. av små egentligen obetydliga missförstånd och tjafs som jag inte vill ska definiera åtminståne mej som person. för sån är jag inte.
Enda anledningen jag kan komma på till allt detta är att, de har vart för mycket ett tag. Mitt psyke har inte tyckt om mig speciellt mycket, sen på detta allt annat runt i kring som skola, vänner, plugg, familj. Där man ska hinna med allt och har så många att träffa men ändå känner sig så totalt ensam för de mesta.
Kan inte allt bara lösas upp och vara bra ? . utan nån disskution om saken lixom.
skulle va så skönt just nu iaf...