theeea

Idag åker vi. Med rättare sagt om ca 3 timmar tar vi som sagt bussen till kga för att bli upphämtade av papi.
Jag och Sofie har gjort en deal. Vi får inte prata om något här hemma: förutom om de är en rolig grejj eller driverier. Men inga prat om alla denna dramatik som på går 24/7 här hemma.
vi ska bara ta dagen som den kommer, Gå upp i tid och njuta till fullo.

Vi ska in i en bubbla. Utlandsbubblan - där vi fyra bara har varandra - resten ska vara som bortglömda för en vecka. ska bara vara där. Äta god mat, sola, bada, upptäcka, fota. You name it. blir underbart.

Tror syrran kommer att ha emd sig datorn. så kankse nån kontakt med omvärlden kan existera men , inte mkt inte. haha.

Hej då ! ses om en vecka.

Idag är en bra dag, och även om de gick trögt på gymmet så känns dagen ändå underbar. Hämtade precis ut nyckeln och drog iväg till nya lägenheten och kikade omkring. Det kommer nog bli riktigt bra. Det känns så iaf.
ska dock dra med mej lindah för att få lite hjälp att göra rent en tapet i hallen tror ja . Det enda som fattas i lägenheten är en duschstång. Men de ska man väll få tag på . så imorgon ska ja dra dit på eftermiddagen och bara strosa omkring och städa lite extra i kök och sovrum, samt kanske slipa tapeter i vardagsrummet om de behövs. sen har jag kollat igenom ekonomin och de ska gå ihop denna månad. och det känns också skönt.
Har även fixat så jag kan hämta min sängram på lördag . Åhhh de här kommer bli så bra. Jag bara känner det i mig. sjukt hur mycket humöret kan ända sig på  2 dagar.
den här helgen kommer gå fort så mycket jag har planerat. Sen blir de turkiet och vila upp sig , och sen äre dags. Måste boka en bil med . men de löser sig. :D

Nu snart blir de jobb till klockan 21 ikväll. sen får vi se. Imorgon ledigt som sagt och massa i farten då :D

Jag vet inte riktigt vad man ska säga om livet just nu. Jobbar för fulla muggar och trivs faktiskt - även fast jag nästan började grina igår av en tant som skällde ut mej. haha. Har än så länge en ganska stadig uppåtkurva, men de märks väll vad det blir. Idag sket jag i träningen på morgonen. Jag ansåg att en dag ska ja få sova ut. Och de blev idag. å så skönt det var. Men nu börjar stressen och pressen. Måste styra käk och grejjer.


Hur kan man vara så involverad känslomässigt i något man egentligen inte har med att göra. Att jag känner en sån lust att lägga mig i och hjälpa till - till det bättre - bara för att allt ska bli bra. Om en person sen hamnar i den sitsen att hata mig för det skulle det vara värt för ett bättre välmående i sig. Men det gör jag itne.  För det är inte min fight. Det är inte jag som gör valen .


sitter dessutom och funderar på livet i allmänhet. Mycket som är på g. Imorgon bitti ska ja hämta nyckeln till nya lägenheten. Sen på fredag ska jag börja slipa och grejja. Lördag är en fullspäckad dag med allt från myspåskmåleri med lilla P och sen hämta sängram, sen även lite påskmat och sen fest. Ganska fullspäckat. Söndag styr dennis med tapeter i lägenheten. (Y) låter bra de.

what did I do to deserve......

Mycket har hänt de senaste dagarna. Är totalt förvirrad. Har ingen lust med något egentligen. känner bara att jag har ett påklistrat fejkleende och kämpar varje minut med att orka med allt. Att allt jag som jag håller på med är ren vana och går på rutin. Även om det är mycket nytt som händer så känns de inte nog. Känns inte som om jag har någon att verkligen dela allt med. Jag saknar någon att ringa till när något bra händer, eller någon som finns där när jag mår kasst som bara kan hålla om mig. Visst att jag har vänner, men på något sätt känns de inte på samma sätt. Jag får inte samma lugn och trygghet som jag får när en kille jag verkligen bryr mej om finns där.
Jag saknar det som var. Det Djupa i allt. Det som var underliggande, och de faktum att man bara vissa dagar kunde ligga i timtal och titta i taket utan att tänka. Att kunna slappna av.  Jag saknar mer än allt annat Mig Själv. Hur jag mådde, när jag kände att min åsikt räknades på riktigt. När jag för en gångs skull kände mig viktig för någon på mer än bara en vänskapsnivå.  Usch vad känslomässigt det blev.

Och finns det något jobbigare att hitta en låda med förflutna saker från en tid där allt det här var på riktigt. Där allt var som det skulle. Det känns verkligen som hela min värld är raserad och jag inte riktigt vet hur jag ska kunna bygga upp den igen. jag vet inte hur jag ska börja om. de har gått så lång  tid men ändå kan jag inte finna ro med mej själv, eller ro av situationen att faktiskt vara själv och växa i mig själv. Visst Jag har växt som fan och jag kan klara mig själv. Men jag tycker inte om mig själv och den här ständiga strävan att försöka lyckas med saker som aldrig verkar gå min väg. ständiga strävan efter att "om jag gör de här så mår ja bättre blabla" visst jag vet att när jag väl kommer dit att jag kommer vara så jävla nöjd och stolt över mej själv att jag lyckats. Men jag kan inte hjälpa att skämmas över hur det blivit som de blivit, Hur jag lyckades gå upp så mycket. Att jag inte märkte något. Hur naiv jag var och inte tog tag i det tidigare. hade ja märkt det då, hade jag inte mått så dåligt då , så kanske jag inte behövt den här kampen idag. jag har kommit långt. de har ja . men de är lång bit kvar. Men jag vill. Jag hoppas bara de finns någon vänlig själ som kan hjälpa mej med motivationen. för den är som bortblåst då det känns som jag kämpar och kämpar för att va den jag vill vara. Men jag vet hur bra jag kommer må sen. Måste fortsätta tänka på det.





and even how confusing my mind gets,
one thing stays clear
you are the one who lights my way...

Helt sjukt hur mycket man kan tänka när man är stressad, pressad, ivrig och förvirrad på samma gång.
Mycket som ska göras. har anmält min flytt iaf till skatteverket. Nu är det bara adressändring och flytt på internet kvar.  Jag vet inte ritkigt hur jag ska bete mig. En av mina närmsta vänner frågar vad som är fel för hon märker något på mig. Själv känner jag mej bara som ett vakum. inget speciellt åt något håll. ?
Konstigt för att vara mig iaf. så mycket problem som är runt omkring. ett virrvarr av dramatiska händleser och problem och tjaffs. Neee turkiet kom nu så jag får vila min hjärna och sluta bry mej om folk för en vecka. för jag tror felet är där. Jag bryr mig för mycket om folk. även om dom inte är dom närmsta så räcker de att de är i min närhet. Jag blir orolig, nervös, ledsen, arg och irriterad när personer i min närhet känner skuld, saknad, sorg eller att dom inte duger. Hur ska man hjälpa folk i sån här sits? Speciellt om man itne vill ha någon hjälp.
Ska nog börja hålla mig utanför. Stänga dörren kring mig och abra ..... bara vara i flera dagar sen.


men lite positivt finns ju, Jag trivs på mitt jobb. det nya alltså. Vilket är skoj. men jag kan inte hjälpa med att längta efter mer. Mycket vill ha mer som man säger. Kanske borde försöka att faktiskt landa på detta jobb en sväng och lösa mitt liv en stund. så får vi se hur de går sen. Sökt lite kurser till hösten så jag kan få plugga upp mina 30 p som saknas till en 180p examen. Jag hoppas. sista dagen idag.... kasnke borde söka några mer.

booya

Faaaan massa som ja glömt. massa som måste göras innan jag flyttar.
- Måste ju ringa om flytt på bredband och telefoni med mera.
- Måste adressändra igen samt ringa skatteverket och berätta att ja faktiskt bara bor på en adress.
- Måste hinna packa allt
- Måste hinna tapetsera om
- Måste hinna städa min del innan jag flyttar om man säger så.

- Måste dessutom hinna jobba och sen faktiskt ta mig semestern att åka till turkiet som planerat.


JUST JA. måste boka såndära bil med :O hahaha.



Det finns dessutom vissa saker i livet som man inte förstår. som man inte riktigt kan greppa. Som man inte kan sätta sig in i eller över huvudtaget finna någon mening i. En sån dag har jag haft i allmänhet. Allt känns som ett vakum, Allt känns tomt och innehållslöst. fast det egentligen inte är det. Jag har fin familj, Underbara vänner och dessvärre en kärlek ( obesvarad, men bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls)

Ser fram emot lördagen. Personalfest. ! fint.

svaret är: jag vet inte. Å ena sidan känner jag enorm saknad och tomhet. på allt känns de som jag går på tomgång och jag gör allt enbart för pengar.  Å andra sidan händer det så fruktansvärt mycket bra saker just nu så egentligen borde jag njuta gärnet. Men icke.
Detta ständiga sökande. Ett sökande om någonting bättre. Mer givande.
Jag hinner inte börja på ett jobb förrän jag hittar ett nytt eller åtminståne söker ett nytt.
Jag hinner inte landa. Inte komma in i det. för stressen i mig är helt sjuk. Hur ksa ja klara mig. fy fan :(


flytt snart iaf. Ska bli skönt. Inte för att ja inte trivs med mina troll här men, ja vet inte. nått eget. ja de vore ngt.
verklígen.

en tanke som slagit mig av allt som hänt de senaste dagarna är att man verkligen måste visa dom man bryr sig om - precis hur mycket man tycker om dom. För man vet aldrig om den gången är sista gången man ser dom.
Man ska leva varje dag som om den vore den sista. Man borde inte hata, inte irritera sig, inte må dåligt, inte ångra. Man skulle leva varje dag fylld med glädje , skratt , hopp och kärlek. Njuta av varje sekund och verkligen uppskatta det.

Från de ena till det andra. är det som hon säger ? är det ett djupare plan involverat?. Är de därför vi är som vi är.
Hur vi sakta förgör den andra vilken väg vi än går. nödvändigtvis inte något negativt men. är det så? .
tankar snurrar. Vet bara att jag saknar och att jag ler varje gång ditt namn rullar över mina läppar..

Begravningen var som sagt idag. Den var otroligt fin och Riita (stavning?) hade som kusinerna sa, prickat rätt på låtarna. Kände att de var skönt att jag var delaktig i det och att min åsikt och "val" stämde in på min bild av farfar. som jag sagt tidigare så frågade hon mej angående musik då jag var där så ofta. Satumaa är en av de finaste låtarna som finns egentligen. kistan var så fin, och utsmyckningsbuketten från familjen lika så. Och alla kondoleanser och blommor var otroligt fina. Tydligen var en av dom från mormor och morfar, vilken vet jag inte, men det är en fin gest. Det är de minsta man kunde göra för denna fina underbara man.


tårarna rann på mig, de gjorde dom, men såg dom som hade det värre. jag antar att jag klarar det så bra som jag gör just nu på grund av att ja vet att han faktiskt får vila nu. Jag chockar mig själv faktiskt hur stark jag ändå var på ett sätt, utan att ens försöka. Men det behövdes nog.

var dock jobbigt att se Pappa, Merja och framför allt farmor så ledsna. eller ja var väll jobbigt att se alla i sorg. men värst var nog pappa , eftersom jag under mina 23 år aldrif sett honom gråta . Ont i hjärtat.

Men farfar är inte borta, Han lever i oss, i våra minnen, i våra gener och våra hjärtan. Det är endast saknaden som kommer att göra ont. Pappa är i utseende näst intill en levande kopia av våran älskade farfar. det såg vi idag. jag tror alla kusiner har fått hans otroliga humor och glimt i ögat. för trots allt de jobbiga så lyckades vi ändå finna orken att le, och skratta. Något som han hade velat. Han hade inte velat att vi hade gråtit över hans bortgång, då jag är säker på att han är tillfreds med vad han åstakommit i sitt liv.
Dessutom tycker han det är onödigt att gråta, som han sa till mig ofta. "Inte gråta, Det är de dummaste, bättre att skratta"

finns så mycket mer jag vill skriva . men det får räcka för idag.
tack till alla som var där, i både sinne och person.

Sov gott nu farfar. <3

Kaarlo Matias Piispanen

hah lol. aja va itne de ja skille börja med men skitsamma.
Mår seriöst riktigt jävla Piss dåligt och ja vill hellst lägga mej och dö just nu =/
uscha

Kan man verkligen aldrig få vara det. De hade hänt massa bra saker i flera dagar nu, sen nu helt plötsligt så skiter sig allt. jag pallar inte. så jäkla töligt allt lixom. fy fan.
ÖRK. hoppas de där ja försökte med går bra så ja iaf överlever denna månad.

att ett sms kan förändra hela ens sinnesstämning.
var tidigare idag , gladare än en lärka. mer hoppfull än vad jag någonsin tänkt mig själv att vara.
så får jag ett sånt enkelt litet sms som lyckas förändra hela min tillvaro på några minuter. Alla bra saker som hänt de senaste dagarna var som bortblåsta. jag är nere där igen i ett mörkt hål där jag känner att jag aldrig kommer vara tillräckligt bra. att jag bara duger när du behöver ngt . visst, jävligt löjlig grej att blu upprörd över. Men var verkligen som någon drog ner min rullgardin. en påminnelse om vad jag aldrig kommer få, trots att jag lyckats lagt det åt sidan de senaste dagarna. En påminnelse om vad jag alltid kommer sakna. PATETISK JAG ÄR. (Y).

Du säger att hela din värld raseras när vi ses/hörs och att du känner att du måste bygga upp den på nytt igen, men frågan är vad du tror min gör, när ett enda sms ger mig hopp och krossar mig totalt på samma gång. drar ner mej längst ner i de där mörka hålet. skillnad om vi faktiskt var vänner och faktiskt hade kontakt. Men i sitsen vi är nu , är precis det där som händer mig... varje gång du hör av dej. så snälla, För DIN skull och för min. hör inte av dig om du inte vill ha kontakt med mig/ ha mig. för jag skulle säga ja in a heartbeat. men annars, för att kunna släppa. gör inte de. tack.

Sjukaste dagen ever som sagt. Började med att ja drog ner till mami  och satt ute med charlie i en stund och solade. Sen gick jag iväg till newsec för att prata lite med dom. Berättade att ja ville ha lägenhet på krp osv, och hon berättade att just den jag ville ha skulle någon redan på visning men om hon inte tyckte om den så skulle hon kontakta mig. jag trodde såklart de skulle ta en dag eller två åtminstone.. haha Men nej da. halvtimme senare så ringer birgitta att tjejen ville inte ha den så den va min om jag ville. :D så drog iväg och kolla på den och den va perfekt storlek. så den tackade jag såklart ja till. Sen efter detta drog jag iväg på provjobb och har nu styrt hem heltidstjänst på dialon (Y) göttit värre. :D känns bra som faaaaan :D kändes bra när ja ringde med.  :D sen när ja kommer hem fick ja erbjudande på en annan lägenhet med, men den ska ja tacka nej till då ja tyckte om den första.  sen inte nog med de så hade ja fått mail från Kungliga tekniska högskolan i stockholm om ett spanska test jag ska göra för att kanske läsa en kort sommarkurs där.  HAHA sjukaste dagen ever iaf.

men känns fin fint och bra. känns som de börjar ordna sig och att mitt liv börjar lätta på en del. underbart.






Ibland blir jag bara ledsen när det känns som vissa inte kan glädjas åt en annan åtminstone för stunden..

läskigt , ska provjobba imorgon. känns lite skumt faktiskt. men de blir nog bra. hoppas jag får de bara. Behöver de verkligen. Sen känns de skönt att ha lindah så nära som ja faktiskt ha. Bara någon jag kan dyka upp hos när jag känner för det. blir nog fint.

lite orolig än för de här med lägenhet. Varför får jag ingen för :( orkar inte mer.

ne imorgon blir de sola och kanske gymma en sväng. Måste komma iväg en stund iaf.
känns verkligen som jag måste för mig själv och så.



you are always on my mind....

ÅHHH ja blir så arg. att de finns så fega patetiska människor i denna värld. att de finns såna svaga äckliga människor. Åhhh vad arg ja blir. Kan inte prata om vad som hänt heller. Men kunde ja så oj vilken skit som skulle bli. INGEN ger sig på MINA VÄNNER. INGEN. AHH.

Du Din jävel sjönk fint i mina ögon. USCH OCH BLÄ

Idag ska fredagen spenderas nykter. För ikväll ska jag och sofie ( möjligvis några fler ) på sharknight ( sharkbaittour) på uno faktiskt. haha ska faktiskt bli skönt att bara hänga, lyssna på fruktansvärt bra musik och bara vara. Kanske träffa på gamla vänner som ja oftast träffar i sånna sammanhang. vem vet.

känner att min motivation går upp och ner. jag vill men gör inte allt ja borde. Jag vill , men de tar emot. de e ngt i mig som ligger och gror,  men kan inte sätta fingret på vad det är. måste få motivationen tillbaka.
imorgon gäller jobb och efter de hänga en sväng med Lindah och hjälpa henne med flytt. sen homeparty här, sen till lindah igen. blir nog bra. hoppas jag. och söndag är ja ledig. då ska de tränas, hjälpa lindah, och sola. Kanske möjligtvis äta ngt däremellan. men de e en annan sak.


Ge mig min motivation tillbaka !!